Igår onsdagen den 13/3-13 avlivades min favorithäst, även min skötarhäst, jag grät rakt ut när jag frågade vars han var, dom sa att dom hade avlivat honom. När jag kom hem från stallet grät jag så mycket så jag fick träningsvärk.. Då är det illa.
Jag älskar han fortfarande, han finns alltid kvar i mutt hjärta även om han inte står i sin box, han är alltid med mig oavsett vad. Jag hann inte få ett hejdå, fick världens mysigaste stund med honom, 3 veckor innan, det var.mitt tidiga hejdå.
Jag har aldrig gråtit så mycket som när du försvann jag kommer sakna dig så Himla mycket, du var min halva.
Men nu kan du se på mig från ängen där uppe, se hur jag utvecklas med ridningen, jag får minnas alla fina stunder, första gången jag red ut i skogen var med dig, första gången jag hoppade var med dig :) allt med dig var så perfekt, känns nästan som du var min alldeles egna häst, men du var min alldeles egna superhjälte älskar dig så mycket att du inte kan förstå <3 hoppas du får det bättre så du slipper lidandet än en gång jag älskar dig<3